Konsumtionsbehovet är en bottenlös brunn.

Från en intervju med DividendMantra så hittade jag följande bit. 

Question: What are your thoughts on frugality? Has the subjective quality of your every day life decreased, increased, or stayed approximately the same during these frugal years compared to earlier years?

I’ve actually found increased happiness with frugality. Whereas before I started drastically cutting my expenses in the name of early retirement I would chase “stuff” for fulfillment, I now chase freedom. I always enjoyed having a nice car and living in a high end apartment. I liked eating out and spending my money freely. But, I always felt like I was missing something. It was like trying to drown a bottomless well. I find that many of our material desires are insatiable if we so choose to indulge. Rather, frugality has been freeing for me. I feel like it’s freed me from the need to constantly chase objects and subjective approval from society, and instead I’ve put all that effort and focus on building a Freedom Fund to buy me the most valuable commodity one can have in life: time.

Jag har väldigt nyligen börjat leva mitt sparsamma liv från att ha varit ganska slösig av mig och håller verkligen med om detta. Om man inte sparar tycker man att det verkar hemskt, ja, rent fruktansvärt rent ut sagt, men när man väl börjar så... en känsla av en slags frihet infinner sig. Man försöker inte längre täppa till hålet som är ha-begäret utan fokuserar på andra saker, viktigare saker. Det är självklart inte alltid lätt och visst längtar man fortfarande då och då efter en Lamborghini eller en middag på Operakällaren men överlag så är det mycket, mycket lättare att sluta överkonsumera än jag trodde att det skulle vara.