Min arbetsgivare frågade häromdagen om jag vill ha en tjänstebil genom företaget. Jag och min fru har ingen bil då vi tycker att vi klarar oss ganska bra utan en. Det är såklart att jag vill ha en bil, jag tänker tanken säkert varje vecka men problemet är ju att det är så förbenat dyrt. Och så fort jag börjar räkna på vad det kostar att ha en bil så bestämmer jag mig för att inte köpa någon. Och därför tackade jag även nej till förmånsbilen denna gången. Dock så märker jag att för varje år som går, uppväger fördelarna med bil nackdelarna (priset) mer och mer... Så inom en alltför snar framtid kommer det nog bli ett bilköp. Men om det är om ett år, två eller fem, det vet jag inte.
Vi får åka vidare med kommunaltrafiken än så länge. Tillsammans med alla skrikande barn, bråkiga invandrare, illaluktande alkisar och musiklyssnande tonåringar...
Det beror ju på hur man bor. Själv har jag bara haft bil under en sexmånadersperiod för snart tio år sedan. Nu är jag dryga trettio och har ett barn. Men med andra barnet på väg så känns det som vi kommer närmare bilen för varje dag som går :)
SvaraRaderaDock är det ju sköna slantar som man har sparat under de år man klarat sig utan bil!
Hej, jo. Absolut. Bor man bra till så är det inte så jobbigt att åka kommunalt. Särskilt inte om det är bara kortare sträckor. Dock bor jag inte så.... Och ja, visst är det så. Varje sparad tusenlapp nu är värd många tusenlappar som sparar senare. Därför håller jag ut och väntar med bilköp så länge jag kan (dvs, tills frugan blir galen och inte orkar vänta med bil längre).
Radera